1 år och 5 mån senare....

....så flyter allting på väldigt bra. Min viktnedgång har stannat av (tror jag) landar just nu på -42 kg. Det känns helt ok.... men min önskan är att knipa 5 kilo till. Dom kilona ser väldigt tröga ut just nu,  trots att jag sköter mig och börjat mina power walks så händer det ingenting just nu. Jag hoppas årstiden och min rörlighet ska hjälpa till så småningom.

På tisdag är det dags för 1-års kontrollen på Skönvikt.... försenat med 5 månader. Tänkte jag skulle sätta mig ner och skriva ner frågor och funderingar... och en status på hur jag mår både fysiskt och psykiskt. Tror att det kan hjälpa mig för oftast kommer jag inte på nåt när man sitter där och ska berätta och det slutar alltid med att allt är ok. Men även om allt i stort sett är toppen så finns det faktiskt saker som också är lite jobbiga... och dom sakerna vill jag gärna belysa.

Så som att jag blivit laktoskänslig... kan bli fruktansvärt dålig i magen. Och magen i stort, hur den beter sig... med knip och toalettbesök som absolut är jobbigare än innan. Jag känner även av en trötthet emellanåt som jag inte känt av tidigare... den förknippar jag också med operationen.
Sen är det mycket psykiskt som spökar också man har ju liksom någon rosenröd dröm när man är överviktig om att blir jag bara smal så löser sig allting och jag kommer bli så lycklig! Hmmm... men, men det vet vi ju alla att det inte funkar så!

Jag kommer också att ta upp det här med bukplastik. Som jag nu känner att jag absolut vill ha... jag är säker på att jag kommer bli av med ett par kilon bara där. Det är inte roligt att se sig naken i spegeln nu... och då spelar det ingen roll att man tappat 42 kilo för det enda jag ser är allt häng och dragspelsfladder. Tyvärr är det ju endast bukplastik man får (får väl vara glad för det) MEN jag har sååå hemska lårhäng och fladdermushäng på armarna. Vet att jag får leva med det... men det är det här jag menar att det blir mycket psykiska hjörnspöken som förstör för en själv.
Jag vill så gärna kunna njuta mer än vad jag gör över min viktresa! Men visst... i slutändan är det ändå bland det bästa jag gjort för mig själv, jag känner faktiskt att jag är värd detta och jag tycker faktiskt också att jag är ganska fin vissa dagar när jag tittar mig själv i spegeln och tar mina selfies 
Och när jag tittar på gamla bilder och får jämföra mig då och nu så känner jag ju såklart en stolthet över vem jag kroppsligen är idag 